”Andas. Skriv. Andas.”
Jo, här ska det andas! Fy helvete vad det ska andas!
Nu är jag så förbannat less. På mitt liv, min omgivning och min jävla tillvaro. Jag är så förbannat less på precis allting som har med mig själv att göra just nu! Ge mig en verklighetsflykt, en resa eller två! Jag vill bort härifrån, slippa tänka, slippa bry mig. Fan ta mitt huvud, mitt tänkande – mitt jävla önsketänkande – och allt som har med min kropp, mina komplex och mina känslor att göra. Ja, känslor, justja, jag hade visst sådana, det hade jag glömt bort!
Fan ta kärleken. Ja, just, KÄRLEKEN! Det som inte finns i mitt liv, den där skiten som jag aldrig kommer att få uppleva. Ja, fy fan, jag kommer sitta där när jag är 65+ och pensionär helt ensam med käpp och rullator, och jag kommer gnälla om att allting var bättre förr och kasta glåpord på dagens ungdom.
Ja, fy helvete med kärleken, nu kan jag inte ens umgås med mina närmaste vänner längre utan att avundas dem. VAD ÄR DET MED KÄNSLOR? Jag vill inte ha dem! Jag vill inte tvinga mig själv att dölja dem för att jag så djupt och gärna inte vill vara till besvär för andra människor.

Ja, här andas det! Fy helvete vad det andas!