Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev den här dikten när jag fick se att i asfalten fanns en spricka. där tittade ett litet skott upp.


Asfaltsblomman

Du lilla frö i din träda. Vakna upp!
ser du sprickan, som leder upp
till livet?
Jo, jag ser ljuset, är det livet?
Jag tränger och tränger, förmår ej mer.
Men nu ser jag! Solen och himlen!
Jag känner värmen.
Här vill jag stanna och växa till ett
vackert träd, med sköna frukter
att plocka.

HÅL! ASFALT! LAGA!
Nej, snälla stäng mig inte ute från
livets ljus igen.

Ack försent, men jag ger inte upp
min livskraft är stark, snart finner
jag en ny väg till ljuset.
Jag sover ett tag, drömmer om
då jag såg solen himlen och kände värmen.
En dag blir det min tur att bli ett stort
och vackert äppelträd igen.

ullabritta




Fri vers av UllaBritta
Läst 221 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-03-01 10:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

UllaBritta
UllaBritta