visst har jag saknat din röst
och ditt sätt att se på mig
med hoppfulla ögon

det är klart att jag har tänkt
och förträngt
det är klart jag har gråtit floder
slagit mig på låren

det är klart jag har stoppat huvudet i sanden
samlat damm i hörnen
det är klart jag har slutat bry mig
om vad som är fint och vad som är fult

för jag kan inte skilja på det ändå

precis som jag kan inte skilja på svart eller vitt
himmel eller helvete
sant eller falskt

och det spelar mig ingen jävla roll

det är klart jag lärt mig att skratta igen
de sa att det gick fort
har lärt mig stava till mitt namn
och vända blad i tidningen

kan somna ensam
och dricka te tills klockan är två
vaknar ibland och undrar
om jag inte alltid haft det så

och här kommer du igen
när ingenting är som förut

och jag kan inte skilja på

vad som är fint
och vad som är fult