Smärtan kom i natt ,
tåget lämnade perrongen .

Obehaget snurrade på örngottet ,
lakanen blev sandpapper .

Självklarheten förändrades ,
sårbarheten ökade .

Mardrömmen är här ,
bland halm & strå väggar .

Tårarna är vid förstukvisten ,
väntar på att få forsa likt niagara .

Drömmarna är slut ,
fabriken har stängt pressarna .

Tröttheten är konung ,
John Blund har blivit avskedad .

Självklarheten är slut ,
allting sinar som sand i timglas .

När allting tagit slut ,
kommer då en ny dröm?

Alla speglar är krossade ,
splittret är tårarnas material .

Mardrömmarnas magont ,
är sjöarna av kallsvett .







ibland är det svårt att inse att det verkligen är helt slut ,
speciellt när smärtan och sorgen är det enda som känns .
då mår man som man gör & ingen kan se , ingen kan röra .
de kan bara stå där & le ..