Lill Helge var en liten man 160 hög, han hade en lägenhet på Kronhusgatan ett rum och kök. Han trivdes i sin lilla lya, här var det han som härskade, hans revir och borg, där hade han skapat hemtrevnad i sin enkelhet.
Helge var änkeman sedan många år tillbaka.
Det där med maten som hans fru Klara alltid skötte om när hon levde.
Det var ett svårt kapitel, så det blev mycket kaffe och smörgås nu för tiden.
Det fanns två spisar, en svart Husqvarna i köket, som han putsat blank och svart, i rummet stod en vacker kakelugn med grön krontopp.
Helge orkade inte att gå ner i källaren för att hugga och bära upp ved, för alla trapporna.
Han hade känt sig krasslig en längre tid men inte nog för att gå till doktorn. Det blev potatis och torskhuvud till middag.
Han kokade en potatis med skalet på, ett torskhuvud fick puttra i en annan kastrull.
På köksbordet hade Helge en kaffekopp som han drack kaffe ur varje dag, den hade blivit svart inuti med åren av ingrott kaffe. De e änna lyx å diska tyckte Helge.
Efter måltiden fanns det bara ett glänsande vitt kranie kvar på talriken, doften av fisk dröjde sig kvar en lång stund i köket.
Helge bestämde sig för att hälsa på Älgen och gänget, för att få lite gemenskap, och kanske få sig en kurerar eller två.
Han tog sig för bröstet, stannade upp lite och såg spänd ut, de e skrrutt med mej muttrade han, får jag en hutt innan för västen och lite frisk luft, så blir det nog bättre.
Helge stannade upp i dörren och såg sig omkring i rummet, det var som han kände att det var sista gången han såg sitt hem.
Att stå på Hissingsbron och vänta på att broklaffen skulle sänkas och båtar som åkte förbi, stå där och se ut över hamnens vy, det tyckte Helge var trevligt, och att se de stora båtarna så nära, och höra fiskmåsars skri, det var som en inre frid.

Besöket

När helge kom fram till Älgen och Partilles högkvarter, knackade försiktigt på dörren till containern.
När Älgen öppnade och fick se Helge, ropade han glatt.
- Nä men se Helge, e du ute å knallar, de va länge sen ja såg daj, sätt daj för fan, Älgen pekade med en generös gest på en sockerlåda närmast honom. Den finaste fåtölja ska du ha Helge de e inte varje da du dyker upp. Den hära lådan Åke tatt me saj te boet, när han flyttade hit.
Secket storfrämmande vi har fått gubbar, Älgen slog ut med armen mot Helge.
Dom andra kom droppande utifrån en och en och hälsade på Helge.
När alla hade hälsat och bänkat sig så tog Helge fram en kasse me öl och bite bräckekörv att bryta till ölet och sponken.
Han var då inte snål, Helge hade alltid nått med sig att bjuda på.
Flaskan gick runt laget, när det var Helges tur så tog han en rejäl klunk och svalde samma klunk två gånger, grinade illa och ruskade på huvudet
- En e inte så van, ja drecker inte så mycke nu för tiden.
Det var i deras mått mätt rätt hemtrevligt i containern, spritköket värme gött, när det blev lite kyligt på kvällen.
Efter några timmars pokulerande, kände Helge att han var trött, han frågade Älgen om han fick låna hans madrass en stund, så skulle det nog kännas bättre bara han fick vila en stund.
- Ja för fan, sa Älgen lägg daj du Helge, han pekade på sin madrass som låg i hörnet på golvet, sängkläder bekymrade inte Älgen, det va ett täcke och filtar som han hittat på tippen eller fått från socialen.
- Fasen vad du e blek om nosa Helge, känner du daj krassli i rören va?
Åke såg bekymrad ut och klappade faderlit Helge på axla.
- Ja, jag e inte så frack nu för tida, de e ännna skit mä gubben, åldern tar la ut sett, ja fyller sjuttioifem näste gång, så en e inte en ung pöjkspoling längre, filosoferade Helge som nu va lite varm av sponken.
- Då ska du la ha daj en kurerar te, äkta vara hembränt förstår du, ja har själv silat de efter alla könsten regler, myste Älgen.
- Ja, ja sa Partille du bara skryter å skryter, de skadar la inte å sila mellan tändera en gång te.
- Om en hade nåra ja, sa Åke och skrattade åt sin egen kommentar.
Helge tackade nej, till mer att dricka och gick och la sej på Älgens madrass. Gubbarna fortsatte sitt pokulerande en bit in på små timmarna, efter det att Helge lagt sig.
Älgen tyckte till slut att han måste väcka Helge och fråga om han ville hem eller kvarta över.
Han gick fram tog försiktigt Helge på axeln. Dö Helge, men han rörde inte på sig, Älgen försökte igen, men han tycktes sova djupt.
Partille kom fram och tog tag i hans arm, men Helge vaknade inte.
- Han söver inte, sa ÄLgen han e kaller! Jag tror att han har knallat hem för gött, han e dö!
Nu kom dom andra fram, dom trodde inte annat än att Älgen behagade skämta, dom hjälpe till att vända på Helge för att kika på honom ordentligt. Men Helges blick tittade tomt upp i containertaket, den ena armen höll han krampaktigt på bröstet.
- Tror du att han e dö? utbrast Tuna.
- Ja, men för å veta säket får la vi hålla en spegel på munnen, kommer de nån imma så lever han, annars e han dö, de har jag hört att man ska göra då e man säker på att han e dö.
Åke tog fram sin rakspegel som han hade i en löda, och höll upp den framför Helges mun. Det fanns ingen imma.
- Han e dö! sa Älgen bestämt.
- Men va tror du han dött å då? De kan la inte va av sponken, sa Partille rädd på rösten.
- Nä de e nog hjätat, han håller ju handa där, ser du la.
När den första skräcken och osäkerheten lagt sig, sa Partille att dom måste ta dit en polis.
Tuna fick uppdraget att kila iväg, de va inte lätt när klockan var så mycke å få tag i en byling.
- De känns änna inget vidare när en kompis kilar vidare så dära, fan de va ju en bra kompis, tyckte Älgen.
- Han skulle nog aldri kommet hit när han va så krassli, tyckte Partille.
När polisen och ambulansen kom, gick polisen runt i containern och hälsade vänligt på gubbarna, dom visste allt om gubbarna och deras boende de va helt okej.
Men dom frågade vad dom druckit på kvällen. Älgen berättad att dom klämt några öl och en flaska hemkört.
Efter besiktningen av Helges kropp, la dom en grå filt över honom, och bar ut Helge till ambulansen. Älgen och dom andra bara stod där, dom visste inte hur dom skulle hantera de som hänt, allt kändes overkligt, tyckte dom.
Nyss satt han här bland dom levande och pratade och skämtade och tog saj en öl eller två, och en jäkel innanför västen.
Polisen frågade gubbarna lite om Helge, och sa att dom skulle höra av sig senare, när dom fått reda på vad Helge dött av.
Efter ett par dagar fick Älgen brev där dom meddelade att Helge dött av en hjärtattack, precis som dom hade trott.
Helge skulle begravas på Kvibergs kyrkogård.
Då fick dom än en gång knalla ner till stadsmissionen för att få lite passande kläder.
Socialen hade ordnat en fin brun kista och blommor som låg vackert placerade runt om kistan.
Helge hade ingen släkt som kunde ordna hans hädanfärd.
Det var stämniingsullt i kyrkan, med levande ljus, kransen som Älgen och Partille och dom andra på Ringön, och som kände Helge hade salat ihop en krans, den låg framför kistan med ett fint band, där det stod i guldskrift.
En sista hälsning, från kompisarna på Ringön. Inga namn var uppräknade det stod bara.
Från dina kompisar, det räcker så sa Älgen, han har ju ingen släkt som kan läsa på hans blommer ändå?
Prästen läste ett fint peronligt tal om Helges, medan orgelmusiken tonade vackert i bakgrunden.

Jag kommer Gud, och söker Dig.
Låt nådens Gud
Mitt svaga hjärta styrka.

Dom kunde inte hålla tårarna tillbaks, utan de satt där och torkade sig på rockärmen och snörvlade ljudligt.
När prästen läst färdig och orgelmusiken tonat bort, bar dom ut kistan, till Helges sista vilorum.
När kistan sänktes, bockade dom och tog ett sista farväl
- Älgen dröjde kvar en stund, när allt var klart. Med låg röst sa han, Hej då Helge å tack dö för att du vatt en go kompis.
När dom kom hem igen efter begravningen, satt dom och pratade om Helge, det var inte roligt att tänka att han aldrig skulle komma och hälsa på mer. Och ta sig en kurerade eller två.
- Fan sa Älgen, med eftertryck de e för jävlit de va en bra kompis, en kommer å sakna Helge.
När Älgen kröp ner på sin madrass, makade han lite på kudden och somnade gott.
Det bekymrade honom inte att Helge legat där på hans madrass ocn dött, bara för ett par veckor sen, de va ju hans kompis Helge.