ångestattacker
mitt i natten
vet inte hur
jag ska ta mig igenom
nattens mörkaste timmar

ångesten
dödar mig sakta
vem skulle bry sig
om jag försvann
uppgiven

jag är så rädd för att sova
för alla minnen spelas på repeat
när jag drömmer
drömmar om dig
pappa

det gör så ont
att vakna
och inse återigen
dag efter dag
att du aldrig kommer hem

...

ångestattacker
om natten
känner mig så ensam
så trasig och svag
känslan av att jag är ingenting
griper tag

det är som luften tar slut
jag kan inte andas
och mina kuddar
smakar salt

och jag saknar flickan
som gör mig stark
jag saknar hennes beröring
värmen från hennes hud
när hon ligger i min famn

jag saknar hennes skratt
att bara ligga i hennes närhet
och lyssna på hennes ord
jag saknar hennes kyssar
hennes änglaögon och dess blickar

jag saknar värmen hon ger
när världen känns så kall
jag saknar pirret i kroppen
jag endast känner när hon ler

och jag har inte mycket mer
än mina fåniga ord
som jag nästan glömt
hur man använder