Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rödmålat hus.

Minnet kring ett rödmålat hus,
som är rivet till grund, där min
ungdom förann, där sorg och
glädje fanns.
Minnen dragna av tusen trådar
runt hus och mark.

Det var som igår: det var brådskande
sånings tider, hönans kacklande
när hon lagt sina ägg.
Hagen i sin blomning.
Kattens smyg i busken,
doft av nybakat bröd, mor så trind
och rar, far så manligt stark
bak plog och häst.

Allt står så levande, jag kramar
det kullfallna trädet, där mor och
far i kärlek ristat sina namn i
barken.
Mina rötter, min längtan finns
kvar här, där mitt barndomshem
en gång fanns.

ullabritta




Fri vers av UllaBritta
Läst 245 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-03-04 22:43



Bookmark and Share


  gunillago
Påminner mig mycket om min mormorsmor som bodde på Selaö i Mälaren. Hennes lilla parhuslänga fanns faktiskt kvar att gå in i när jag var barn.
Uppbäddad säng och höga trösklar över låga rum med breda golvtiljor.
Kom sedan att äga en Smålandsgård som stått orörd sedan mittten av 1800-talet när den byggdes av delsvis ålderdomligt timmer från ett äldre hus.
Ekplankorna och timret i det huset går inte att få idag i samma dimensioner.
Mycket atmosfär i dina texter.....
2009-03-12

  Susanne Ljung Adriansson VIP
Visst är det sorgligt med rivna barndomshem... mitt är också rivet - det går en väg fram där nu...
2009-03-05

  En strimma av guld
Härlig beskrivning av en underbar barndom. Njuuuuuter.
2009-03-04
  > Nästa text
< Föregående

UllaBritta
UllaBritta