Talade nyss med en manisk man

som flyger så högt att solen snart

bränner hans skimrande vingar.

Inga ord i denna värld kan få

honom att vilja komma ner


för han vet


att även om landningen blir mjuk

kommer marken sedan öppna sig

och dra ner honom i ett mörker

svartare än natten.

Därför väljer han att fortsätta

flyga mot solen


och jag står

maktlöst kvar och ropar

på

en frusen jord.