Varje dag från åtta på morgonen fyller jag mina tankar och mitt
medvetande med böcker som talar. Välartikulerande skådespelares
röster fyller min skalle med allt mellan Marklund, Läckberg och Strindberg.

De sköljer med sina berättelser genom min dag och ger mig inte en chans att tänka på omgivningen. De ger mina tankar en viloplats eller kanske en  tvångströja,jag vet faktiskt inte vilket.
 Fast någon gång då och då, i en tråkig miljöbeskrivningflätas mina egna ord samman med de redigerade berättelserna.
Mina ord har inte spåret av genomarbetning och redigering utan
vinglar oroligt och mållöst in och ut i marginalerna. De försöker tafatt ta kommandot.
Jag tvingar dem alltid tillbaka. Plats! Ligg! Men de är olydiga och likadana som min egen personlighet. Bara dresserade på ytan.
 Det talas om spelberoende och faran att fastna i "World of Warcraft" och andra blodiga datorfällor.

Men jag undrar om inte Talande böcker borde granskas.

Jag  är övertygad om att jaget skulle upplösas i atomer och dallrande rester om jag lyssnat på poeter.se åtta timmar om dagen. ta nu inte illa upp kära medpoeter. Jag skulle säkert njuta oerhört, innan jag totalt glömmer mig själv.

Jag är vansinnigt rädd vad som kommer
den dagen då batterierna tar slut i min cd-spelare.

För jag vet vad som väntar som ett rovdjur i tystnaden.