Att förlora sitt barn
det var som att förlora sig själv.
Ja mer än sig själv.

Jag går alltid omkring med ett dåligt samvete.
Varför?
Jo, maktlös låg hon där
och maktlös var jag.
Men, en förälder ska skydda sitt barn.

Tafatta fick vi spela våra roller.
mamma pappa,
så gott vi kunde,
mellan sladdar och apparater.

Vi kunde inte rädda det vackraste vi ägde.

Ingen fordrade det heller.
men det kändes ändå som ett svek i hjärtat.

Hur som helst, tiden går.

Det värsta har redan hänt,
hon kan aldrig dö en gång till.
Hon kan bara leva mer och mer.

Låt oss ge henne liv,
så gott det går.