Jag går genom parken när klockan slår två
och allt är förunderligt vackert här
Men jag kan varken se eller nå
Den saknad i hjärtat jag bär.

Här finns ej vittnen att sakna din doft,
Den glädje du spred alla år
Mot skyn är du buren, du sprider ditt stoft,
du faller som regn i mitt hår.

Kanske ni undrar hur jag nu kan le
Och allt är så svårt att förklara
Men tänk och förundras, jubla och se
Hur hon räknas till himmelens skara.

Vi ses så snart som tiden är inne,
Min älskade du, jag saknar dig!
men du finns här som ett levande minne,
Tills Gud hämtar hem även mig.