Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min enda dikt hittills med ett egennamn.


Cassandra

Den här är till dig, min kära Cassandra
Du strålar ännu idag,
Trots att din död har fått oss att vandra
På åtskilda vägar ett tag
Jag vet att vi levde på grund av varandra
Din kärlek har blivit min tid
Jag lever för dig, min sköna Cassandra
Mitt hjärta, ditt sover invid

Jag bär våra liv, jag vårdar dem ömt
För mig och för dig, Cassandra
Allt är beständigt, inget är glömt
Vi fann något mer än de andra
Vi fann våra liv, en vilja att mena,
Ingen kunde oss klandra.
Du tog mina drömmar och fick dem att skena
Sen blev du mitt liv, Cassandra




Fri vers av Jonathan Fryxelius
Läst 440 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-03-11 21:51



Bookmark and Share


  Junitvillingen
Djupsinnigt och starkt! Dikten berör verkligen och den har ett fint " flow " plus att rimmen funkar riktigt bra. Applåder!
2009-03-12

  Lia-Lej
Dina texter talar ett tydligt språk, talar kärlek, tro och fördjupad insikt!" Vi fann något mer än de andra, vi fann våra liv.." hur stort är inte det?!
2009-03-12

  Blåbäret
"Trots att din död har fått oss att vandra
På åtskilda vägar ett tag"
speglar en samhörighet och tillhörighet genom och bortom
liv och död
väldigt vackert hyllat och uttryckt om en odödlig kärlek
2009-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Jonathan Fryxelius
Jonathan Fryxelius