Domkyrkans klockor häver en tystnad,
med enslig och svag melodi
Vinden vill ropa sin isande lystnad:
”En dag och fem liv är förbi!”
Klarälvens vatten gråter i sånger
mot broarnas åldrade stenar;
visor om tomhet i dystra jargonger
drömmar om något som lenar
Parkbänkar sover, gatlyktor vakar
Med oro för dagen som gryr
För bitterhet, smärta, för livet som smakar
Som rädslan, som hoppet vi flyr