Jag kolliderar alltid
Slår mig och
Faller i bitar

Som om livet var en bergvägg
Öppningen bara en spricka
För smal när jag vill ta mig
In in
Bort från ut

Du var alltid en skogsbrand, ett krig och en naturkatastrof
Människor fascinerades av dig fastän de visste att du
Kunde skada dem
Förstöra dem
Förinta dem
Fastän de trodde att de tänkte att de visste att de hatade naturkatastrofer
De hade ju bara glömt det
På livstid

Du hade makten att övervinna allt
Makten som de gav dig
Makten som stängde mig ute
Jag klarade ingenting
Jag klarar ingenting
Så jag fortsätter att krocka med bergväggen
Bara några smala sprickor till minne av att jag
En gång har försökt