om just då


när du var som närmast

vill jag vila mina tankar i kväll



det var varmt och nätter var ljusa

vattnet ljumt och vägar dammade

ögon som aldrig fick nog

av bilden av varandra

dagar som aldrig riktigt blev natt


munnar som sökte liv hos varandra

skinn som smektes och svett mot svett

heta ljusa nätter som anlade bränder

som aldrig någonsin skulle kunna stoppas

eller som aldrig skulle förblekna i minnet


kärlek då kärlek driver till vansinne

att aldrig vilja lämna livet i varandra

hos varandra

inför varandra


tungor som gav smärtande livsdom

över timglasets konstruering

tiden rinner ut älskade


förbannande av tiden som inte kan stoppas

låt oss fånga tiden

stanna den!


men mest av allt ändå


famnar som aldrig riktigt lämnade