klockan tjugo trettiofem och änu en gång skänker jag luren en blick.
vad gör du just nu, i denna sekund?
jag vet precis vad jag gör i alla fall, saknar dig.
och det exremt mycket.
klockan tjugotvå femtiofem och nu, nu är det försent.
änu en dag som gått utan dina ord i mina öron.
och jag, jag sitter fortfarande här, gråter hav över dig.
finns det aldrig lyckliga slut?