Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du var allt som var verkligt.


Allt det som upphörde då du steg innanför dörren -

stillheten hos de små djuren bakom tapeten,
ljuset från mitt fönster,
tonen i mitt öra
och mitt hjärtas slag.

Så började och slutade allt.

Du fanns innanför och utanför,
smög ljudlöst igenom allt.
Inget att stoppa - inget med.

Du var slutet och början
och allt däremellan.

Du var mina tårar
och handen som torkade bort dem,
du var allt som var verkligt.




Fri vers av Hedda
Läst 525 gånger
Publicerad 2005-09-09 09:58



Bookmark and Share


  Rublev
dessa rader berör mig mycket starkt!

de andas vanmakt och diktjagets upplösning
och berättar om ett skrämmande gränslöst du
som föraktar livet och kränker gränser...

den insikt som genomsyrar dikten talar om mod och livsstyrka
2005-10-12

  Propella
Med risk för att bli larvigt berömmande måste jag säga att den här, och särskilt följande rader: "Du var slutet och början
och allt däremellan.
Du var mina tårar
och handen som torkade bort dem" är så välskrivet att jag får gåshud.
2005-09-12

    ej medlem längre
Poetiskt och jättebra tycker jag!
2005-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Hedda