Så nu tog det väl slut
trots
att
knäna ändå hamnar vid hakan och allting faller runt om
trots att tårarna rinner igen

men jag vill också berätta mina historier
så som du gör
vill åtminstone få bryta ihop inför någon som ser

(bortsett från mina monster)

Bryta ihop – gå sönder gång på gång i dina armar

och
under alla täcken där vi kan kvävas av begagnad luft ändå stannar vi

ellerhur - stannar?

Stannar
även om allt blir suddigt igen?

Paniken i att utanpå kunna dölja allt
inuti
så bra jag vill inte mer

inte på det viset

inte egentligen

det enda jag ber om är mitt mål
i fast format
men jag kan inte skriva som du inte ens forma orden

och jag kan inte älska
inte mig

jag

hon

så vad är det ni vill ha
jag kan visa men det blir så fel
och jag döljer allt annat vad är det som sitter på mig som gör att ni stör er så


vad är det
som
stör så

osynligheten förblindar mig även om tonerna är ovanpå
påtagliga

för allt skrämmer mig så

hur ska jag
någonsin
kunna ta ett steg när ni alltid slår undan benen och en spark i ryggen för ingen vill höra mer

du
andas.