Som nu när jag knappt kan forma orden då avsaknaden av sällskap förfryser mina fingrar

så faller jag isär

jag tror inte på något mer när rutschbanelika rus trillar fram mellan förpliktelser och för mycket snö

vart tog vi vägen när cirkulationsmönster bryter upp våra kroppar
- ner

Men du har glömt mig och folk frågar konstigt när de ser bara med ögonen för vi bor i Sverige och har integritet som preventivmedel där alla vill veta allt om tretusentals skandaler vi aldrig upplever

aldrig på riktigt

och nu går du så nära att jag snart kryper in i väggen jag tror inte på att du kan se mig

så
kall

Sanningen blev glömska när jag frågade om jag fick komma hem

men jag kunde aldrig se dina ögon och snart gråter jag förgäves på grund av orkeslös ångest
- panik
snälla ge mitt jag tillbaka

Misstankar om att jag eldade med mig själv på vägen för att inte frysa jagar mig tills jag kräks så vart ska jag göra av det som är kvar när funktionen ändå är värdelös

när inte ens du ville ha mig och snön började falla igen
och det blev kallt