Men kvinnliga stackare
hur orkar dina ben
bära
när tiden sviker om igen

arma flickebarn
säg
varför blir det så

hur kommer det sig
att du krymper
på ditt rum och öppnar dig
för ensamheten

varför säger du inget

Hjälplösa sate
varför tycks framtiden
ses som så långt bort

och vägen svår

varför inte ta emot det som sträcks
när allt annat
ber
dig
hur kan du tro att något vill dig väl

Så lilla barn
alltid
lika svart av synd

ur vems ögon kan du dig se
när omgivningen
slår undan benen

nästan alltid
på samma punkt

och när du nu väljer
att beskåda dig själv
inse då att det
alltid
är samma fel

samma dina fel.