Så som vi hatar månen när den omfamnas
av
alla
moln

så som du hatar när jag gömmer mig bakom
leenden
när jag hatar mig för utnyttjandet av kroppen

knivar

och alla de kyssar jag slösat

men på inget annat vis kan jag se hur jag skulle
få
värme
vem annars vill om jag inte skulle vara så rädd

alltid så rädd

och ingen skulle förstå
hur felen inte kan vara med mening

jag
lovar

det går inte efter alla slag mot hjärnan in i
(inuti)
och ut mellan huden
bara genom huden kan de komma ut

så nu vet du

att det inte är med flit alla gånger jag flyr från himmelen
skräck förvandlas aldrig till en himmel

så jag botar det med att hata solen medan ni lapar i er sötman av min skam när själen inte längre klarar av alla plagg


men jag öppnade din dörr och självklart tog det slut