Det plågar mig så att veta hur du vrider dig
om nätterna
och allt vi vet om varandra men som ingen av oss vill erkänna

så jag tror vi blundar

Jag vet inte vad som flyger genom dig när du möter
min blick
och jag vet inte
om jag vill veta heller

precis som om du skulle kunna se min panik när känslorna visar sig bakom gardinerna
under ögonlocken
och jag vet inte hur jag ska undkomma mina panikflykter när de
till
och
med
tagit sig in


tillochmedin


Jo jag önskar innerst ytterst att jag skulle kunna hålla min fast
att du lugnar
min
oro
jag vill bli kvar
sitta fast


Så snälla klä av mig och
låt rädslorna flyga iväg

jag vill inte känna dem mer

sa upp kontakten

men det har aldrig blivit av trots förbannade löften
det är jag

bara
jag!

meningen var inte att ta det jag ville ha och gå min väg
ensam
jag ville alltid att du
skulle följa med

det blev aldrig så

aldrig

Inte min mening att hata allt du sa och
med egna ord
kräkas på varje (lätt) beröring

något satte stopp
och det blir så
fortfarande


Hoppa
hoppa
snälla flyg

vingar

bär mig.