Här i mitt minne återskapas minnen i stunden

när tåget tar mig mot Göteborg

fyra timmar mellan mig och dig

men jag är rädd

för jag vet att din osynliga närvaro

kommer att inta den lediga platsen bredvid mig

Jag vill inte bara älska dig

Vill inte titta mer i min skugga

för att inte se ditt ansikte inuti det

Jag vill inte ta mer EKG för att få se resultatet

och diagnosen på din puls

jag vill inte att folk ska ropa mitt namn

för jag vänder mig så fort de ropar på ditt namn

jag vill inte att polisen på flygplatser ska läsa ditt namn

ovanför mina läppar

eller på väskorna av min ålder

jag vill inte trolla dig mer från en kvinna till ett moln

för jag vill inte hitta mig igen

som en vilsen manet i vågor av dina oceaner

Du får inte simma mer i mitt blod

du får inte tvätta ditt hår med mina fingrar

för jag är rädd att du torkar dem

i handdukar av glömska

Jag vill inte älska dig

men jag vill inte glömma dig..

Jag vill alltid gunga på utkanten av den där osynliga smärta

som kallas kärlek

skriva till dig tills sista andetaget av mitt bläckhorn

men då och då...

ska jag omfamna dig mellan mina vingar

för att fira den där sommarnatten

när du kom till mig som en larv

och lämnade mig i gryningen

som en fjäril