När jag utför mina måsten
Bockar av mina att-göra-listor
Vill mina ben springa upp till vårhimlen bland rymdraketer och
Frihet
Mitt sinne blir så rastlöst av deriveringsregler, kontinentalplattor
Och franska verb i passé composé
Min hjärna är en anslagstavla
Attackerad av post-it lappar
Där det står saker jag måste lära mig
När post-it lapparna glesnat
Min hjärna blivit ett kalhygge
I alla fall på logaritmer och litterära epoker
Flaxar nya post-it lappar mot anslagstavlan
Lägger sig i lager på lager
Kommer med nya färger, nya ord
Förolämningar, självförakt och rädsla
Livet, döden, framtiden, nuet
Jag
HJÄLP
Vad världen är stor
HJÄLP
Vad mycket det finns att misslyckas med
Plötsligt sjunker man återigen ner i magman i jordens inre
Häftar upp post-itlappar med renässansen, romantiken och upplysningen
Bara i drömmarna springer de rastlösa benen över gröna ängar
Det är tryggare än att vara på språng i verkligheten