höstmåneglöden lyser en
lövhyddegulnad matta färgar marken såg
grässtråt du trädde med smultron och
över stranden stod solen i zenit utan nåd
brände den hett mot din rygg som rodnade en
öde kvällning och vid strandkanten har plasken tystnat vet att
sommarnattens tavla hänger utan spik då
vindarna viner
ledsen min tanke

vi hann aldrig ta farväl