konstant ödesdigra ögonblick
vakta tungan
ignorera farliga tankar
och inte minst osunda känslor

en ekande tomhet
i mitt huvud
har lyckats mota bort tankarna
känslorna
dom burdusa orden
som vill ut

kväver mig själv
drunknar
faller

inne i dimman igen
trevar med armarna
likt en sömngångare

trampar försiktigt
på minerad mark

men dimman kommer inifrån

sitter och kramar mitt eget lik
krampaktigt

kom tillbaka
allt är förlåtet