Jag vill inte att han ska dö
Sorgen river som rostiga spikar mot huden
Glöder och hettar och gör ont
Om det hade varit möjligt hade jag varit hans peacemaker
Jag älskar honom högt nog
Vresiga fina underbara morfar

Mitt hjärta är tillräckligt stark för att slå för oss båda
Jag kan verkligen leva med dig som börda
De rostiga spikarna skulle vara en tröst
Och inte en pina som för alltid har slagit rot i min kropp
Alla de som har gått vidare slår bort min själ
Med hammare och spik
Rostiga spikar
Snart är jag alldeles tom
Helt utan känslor

Tiden tickar vidare
En efter en lämnar vi denna värld
Vi bara dör så mycket hela tiden

Om jag bara kunde ta emot era sjukdomar
Bära er cancer över axeln
Och ta självmord istället för den som är olycklig
Det finns bara minnen kvar
Innan jag visste vad som hade hänt
Var det allt som fanns kvar

När han dör
När du dör
När ni alla dör
Dör jag

Och sedan finns det verkligen bara rostiga spikar kvar
En trasig själ som skälver under tyngden av alla döda

Glöden slocknar till slut