Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag kan inte säga att jag är bra på det här.


Jag är dålig på att sörja

Jag saknar inte någon som är död
De som är borta finns inte kvar
Och vad kan jag göra åt det
Att vara ledsen hjälper inte

Man kan ändå aldrig få dem tillbaka
Man kan be och be och be
Man kan skrika, hata, slå
Man kan skrika sig tills man inte ser något

Men de är ändå inte här på jorden
Jag känner ingen riktig längtan
Bara en dragning till det förflutna
När det levande susade över oss

Jag minns bara de döda ögonen
De blåa läpparna och de bleka yn
De slappa musklerna rörde sig inte
Jag kunde verkligen ana farmors frånvaro

Jag var 11 år när jag förstod
Att allt har sitt slut
Man är bara evig när man är Gud
Men inte finns det någon Gud här inte

Jag fäller mina tårar för de som fyller våra själar
De som desperat klamrar sig fast
Men jag kan inte sakna det som varit
Jag kan bara ge de sörjande en klapp

Och förgäves försöker jag sakna och sörja
Men nej det går inte
Jag är en sådan person som ser mycket död
Men med tiden har något viktigt inom mig försvunnit




Fri vers av Losnall
Läst 345 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-07-16 00:17



Bookmark and Share


    ej medlem längre
detta är ett väldigt oerfaret ämne för mig
svårt att kommentera
har aldrig någonsin förlorat någon, hela min släkt är ung
men det kommer ju senare i livet såklart

men känner ändå tyngden i dina ord
en berörande text
2009-07-16
  > Nästa text
< Föregående

Losnall
Losnall