Tusen rosor vissnar i öknen
Röda var de en gång och vägrade ge upp
Nu är de bruna och rädda
Inget finns det kvar av det röda
Var tog det röda vägen?

Tusen minnen försvinner sakta
Vackra och häpnansväckande i sin klarhet
Men inte är de mina längre
De dols av det mörka i min själ
Var tog minnena vägen?

Tusen tankar fladdrar förbi
Färdiga och utan en gnutta falskhet
De äkta i dem finns alltid där
Men jag har glömt vad jag tänkte
Var tog tankarna vägen?

Tusen känslor brinner i mig
De är inte rätt, de är inte bra
Alla hittar fel som de inte vill ha
Jag stötter bort dem för att vara andra till lags
Var tog känslorna vägen?

Tusen spegelbilder stirrar på mig
De vill veta vem jag är, vad jag vill
De sliter i mina kläder och skriker
Du är inte jag, jag är inte du
Var tog mina spegelbilder vägen?

Var tog jag vägen?