Jag köpte rosen till dig
Den som låg längs ner och bara ruttnade bort
Den var lite mörk och möglig i kanterna
Men jag visste att du skulle tycka om den

Så mycket missförstått här i världen
Jag promenerade i staden
Barfota mot den heta asfalten
Stenen brände mot fotsulan
Brännskadan sved argsint
Men det enda jag tänkte på
Var solens vita strålar mot nacken
Samtalen som steg och sjönk
Rosens luktande atmosfär
Och leendet som spreds på mina läppar
Jag var på väg till dig

Jag stannade framför din grav
Satte mig sakta ner på huk
Och lade rosen på gräset
Handen mot rötternas kloka blommor
Jag kände dig ta emot min ros
Och jag grät vid tanken på att du var borta för evigt
Tårarna nuddade mina kinder
Men din hand kunde inte torka dem

Jag ställde mig darrande upp
Tog ett skälvande andetag
Och gick stapplande därifrån
För varje steg blev rosen mer ett farväl än en gåva
Jag lämnade dig bakom mig men jag glömmer dig aldrig
Min vän