Jag blundar för ett ögonblick
Lutar kroppen en aning åt sidan
Försöker rulla ut kulan
Vilken vinkel som helst
Bara den åker ut
Men färgerna biter sig obarmhärtigt fast

Jag går på vägen till bussen
Ser den utvalda sakta åka förbi
Jag är så trött, jag orkar inte
Det pressar mot bröstet
Benen klistrar mot marken
Jorden klättrar elakt uppför mina svaga leder

Jag har precis gjort det förbaskade provet
Vrider på väggen och leker rövare
Sluter ögonen och drömmer mig bort
En värld där press, krav och stress bara är en illusion
Ignorerar de envisa slagen mot bakhuvud och nacke
Det dunkar slagfast mot det som ingen förstår

Jag sitter på badrumsgolvet och studerar
Eller pluggar, spelar ingen roll, det gör ont
Det är bara en droppe regn från mina ögon
Det fladdrar vid horisonten, det röda lyser igenom
Koncentrationen fladdrar, orden flyter ihop till en massa grön
Jag vill verkligen inte sitta här, plåga mig i timmar

Natten smyger sig på, sakta och skoningslöst
Jag hinner inte mer, skönt men samtidigt livrädd
Djävularna spökar mot svarta prickiga skuggor
Skrattar och hånler åt det som jag inte trampade på
Jag vänder, vänder, vänder, vänder, vänder
Men sömnen vägrar att infinna sig, oron stegras

Jag känner kulan pressa, stressa, ställa krav
Det snurrar, ilar, skriker i bröstet, äckligt och varm
Jag är inte längre vad jag brukade vara när jag var liten
Dagar kilar förbi, binder fast sina snören vid livet
Men det som jag fasar inför försvinner aldrig, det är alltid där
Rädslan inför att prestera sämre, döda sina drömmar

Jag visste inte att min största konkurrent var jag själv
Hostan i halsen är inte frivillig, viruset flög in
Men kulan i bröstet har jag skapat själv, av alla önskingar

När världen snurrar och jag stupar
Försvinner all sans och vett
Men aldrig försvinner kulan mot bröstet

Den är en del av mig nu