Sittandes bakom kontorsbordet
Skyddad som jag var
Talade jag om för flickan med det bruna håret
Att hennes cancerböld skulle ta livet av henne
Jag hade glömt hennes namn
Hon var bara en patient för mig
Nr. 10 098 för att vara närmare exakt

Hon skrek inte det första hon gjorde
Inte heller grät hon, eller föll ihop
Hon gjorde inte vad som förväntades av henne
Hon var vuxen inombords, inte riktig

Först satt hon tyst, studerade sina naglar
Sedan vände hon upp huvudet för första gången
De bleka gröna kalla ögonen med 100 års visdom
Borrades in i mina isblå grumliga hålor
Hon var verkligen vacker, skimrande
Även utan det hår som fallit av
Tagit hennes oskuld

Jag betraktade henne stumt
Hon nickade kort och log
Leendet nådde inte ögonen
Hon öppnade munnen:
- Varför förstöra ett vinnande koncept?
Sedan gick hon ut tyst och sorgsen
Jag skrev in hennes namn i bordet, Bella
Hon var inte längre en patient

Hon tog sitt sista andetag veckan därpå
Men hennes sista ord blev bevingade
Och dog aldrig, föll aldrig ner i glömskan
Hon var verkligen flickan med den förlorade oskulden

Jag var fortfarande likadan
Brydde mig inte om andra
Sket i att betala räkningen
var elak mot allt och alla

Men hon tog mig på sängen
Jag kunde inte besvara frågan

Det hade varit bättre om hon gråtit