mellan skriverier om mjuka nyckelben och
kvällsvarma balkonger
i en stad som kanske inte ens fanns
tappade orden sin betydelse

kanske blev det någonstans för vackert

och

vyn är inte lika vacker
här hos mig

om jag innan haft en tanke
har jag inte längre en aning
och det gör ont
att inse
sin förlust

men när orden inte kommer
finns ingen mening att söka

jag har inte tappat dem
bara förmågan
att hålla dem kvar

och när allt som skrevs bara var luft
smuts
damm i matthörnet

skulle jag då ha försökt ta upp dem

även om jag kanske borde
för min egen skull

men när orden inte finns
kan ingen läsa dina tankar
torka dina inre tårar
eller ens

kalla dig poet

och jag kallade mig aldrig något annat
än otillräcklig

kanske borde jag ägna resten av mitt liv
här på cafét
på tåget
i paris
i min stickade kofta
eller mitt ute i ingenstans
bara för min egen skull

försöka
hitta tillbaka igen

för tänk om solen
om jag bara lägger märke till den
kan börja skina

genom fönstret
i paris
på ett regningt café
mitt ute i ingenstans

eller just nu
här
på min egen balkong