betraktar ett foto av dig
blekt av tiden
gulnat

du var ung
ligger platt på golvet
instängd
i en vit ram

dina mörkbruna ögon
din rufsiga, lockiga
frisyr

ett ganska kaotiskt liv
du levde

8 bostäder
På 9 år

minns du Puh?
din kompis
det var hat vid första ögonkastet
men utvecklades till ömsesidig kärlek

minns du åkrarna i malmö?

jag minns gången du väckte mig
när jag somnat i badkaret
på fyllan

minns sparken i skallen
du fick ta emot
av en idiotisk
polis
med peniskomplex

den lilla buren
dom stängde in dig i
på stationen

vad rädd du måste ha varit

vad dum jag kände mig

för det kändes som mitt fel
som försvarade dig

jag får rysningar när jag ser
fotografier på dig

när jag minns

och minns att
minnena är det enda
som kvarstår

men någonstans
springer du nog runt
än idag

skäller på fåglar
gläfser
nosar runt
och kanske
saknar även du
mig…