Jag önskar att jag var tårar mot din kind
tårar som du aldrig tycks fälla.
Du skrattar och du ler
medans dina tårkanaler korkas igen
eftersom de aldrig tycks användas.

Du har så lätt att släppa saker
och jag har så lätt att falla
-hårt mot marken.

Jag önskar att du vaknade en morgon
och förstod vad jag menade
när jag gick bredvid dig med luvan uppe
och försökte gömma mig bakom mina
så uppenbara, så värdelösa, så nakna, så ärliga ord.

Du har så lätt att släppa saker
och jag har så lätt att falla
-hårt mot marken.

Solen hade gått upp femton gånger
och ner fjorton
och jag tycktes vara lika glömd
som en av dina fredagskvällar på stan.
Ensam med uppenbara, värdelösa, nakna, ärliga ord.

Du har så lätt att släppa saker
och jag har så lätt att falla
-hårt mot marken.

Du släppte mig och jag föll
inte ens mitt försök till hård karaktär
kunde ändra gravitationen.
Den sviker mig aldrig
så som du.

Du har så lätt att släppa saker
och jag har så lätt att falla
-hårt mot marken.