Idag läser jag Fröding och kastar blomkrukor i parketten.
Mitt huvud skriker och tystnaden skär.
Jag låser in mig på toaletten
och stirrar in i spegeln som sitter där.

Jorden och krukans skärvor ligger utspridda över min matta
och skär sönder mina hälar och tår
medans jag försöker fatta
varför du inte förstår.

Fröding, kan du inte få honom att läsa dikter av dig?
så kanske han förstår hur han krossade mig.

Idag läser jag Fröding och kastar blomkrukor i parketten
försöker lista ut vad jag kan göra för att bli hel
trots att jag har provat på de flesta sätten
så verkar allt ändå bara bli fel.

Jag kan inte laga blomkrukans krossade bitar små
och inte heller kan jag laga mitt spruckna hjärta
det finns ingen i hela världen jag kan lita på
Fröding och jag, vi kan allt om smärta.

Fröding, kan du inte få honom att läsa dikter av dig?
så kanske han förstår hur han krossade mig.