som en våtgrå vante
som luftvadd
ligger dimman

sikten blir noll
sinnet tyngs
kärv är andningen

men ändå
ner från skyn
regnar kungsfågeln
hem från flytt

i sälgen klänger den
fladdrar vingar
äter från videung

sänder sedan ut sin sång
märklig att höra
för det är i granskog
han brukar bo

men nöjd att ha krossat
Kattegatt
hittat vägen utan sikt
nöjd att finna föda
sjunger han
snirkligt
fyrgramstung

gott att höra
för den som
väntar på solgenombrott
gott att höra
från nå´n som kan
klara dimma