"Nu är omeletten klar" säger jag, ställer pannan ner på vårt utebord.
"Men det skulle sett vackrare ut med en kvist persilja"
fortsätter jag
"fast jag ids inte riktigt gå ner för att hämta"

Min hustru ler mot mig
vårsolsomsluten.
"Det gör inget" svarar hon
"vi tänker oss persiljan i stället"

"nu äter vi"
"är du lika hungrig
som jag".