jag hade hamnar med bryggor
och på andra sidan havet låg främmande land
mina skepp seglade oändligen
lycklig var jag
och på stranden fanns varv för båtar av bark
jag täljde
skar
gjorde havsskönheter

nio år var jag

sextio år har gått sen dess
och nu letar jag efter mitt hav
det som tycktes oändligt

trampar fram där jag vet att det låg
men jag hittar bara
en ynka liten damm
vill inte tro
att barndomsoceanen
var den

man kunde ju segla
oändligen