En händelse här i livet
Kan jag komma ihåg utan att tänka
Det är det självklaraste som vi aldrig tänker på
Eftersom ett enda steg kan få oss att dö
Ett enda andetag, ett enda ögonblick
Kan förändra allt och sedan är vi inte oss själva

Jag var 7 år, försökte lära mig läsa
Jag stirrade ner i boken, såg orden
Det var så omöjligt, jag kunde inte
Jag satt i mammas knä, hon klappade mitt hår
Vyssjade min gråt, torkade mina tårar
Jag hör det än, hur jag skrek
Hur mamma sakta lugnade mig
Jag kramade hennes hand, kände trygghet
Och sakta började orden betyda något för mig

Jag har kommit till många insikter
Fattat en massa och lovat att bättra mig
Men tyvärr är det så att man lätt glömmer bort
Letar vid fel gömställen och hittar fel nyckel
Dörren till den riktiga skatten är låst
Och man hittar inte längre, man är inte längre hemma
Man är vilse inne i själen

Men när man står där i mörkret
Gråter, skriker, tycker synd om sig själv
Ska man komma ihåg sina mest undangömda barndomsminnen
De leder en ofta hem så man känner igen sig
Man kanske till och med lär sig något
Som inte snabbt sjunker ner till botten och begravs

Jag ser den lilla flickan växa upp
Läsa böcker och hitta gömda skatter
Kanske inte sina egna, men nära nog för att roa
Hon har inga riktiga vänner egentligen, dem hittar hon på
Hon är ensam i mörkret, letar efter sin skatt

Orden ekar:
You try and you fail... You try and you fail...
But you really fail when you stop trying

Jag ger inte upp, jag letar efter nyckeln
Som ska leda mig till dörren
Där mitt hjärta ligger och väntar
Damm snirklar över det, men det dunkar på
Jag ska hitta det innan jag dör, jag ger inte upp

Jag ger inte upp hur mycket jag än misslyckas
För när jag gör det misslyckas jag på riktigt