jag är inget

ett tomt skal
en kvarglömd rest
lite damm i ett hörn

jag är
en tanke för länge sedan tänkt
halvvägs formulerad

men plötsligt distraherad

och bortglömd

inget är jag

bara lite tunn utandningsluft
som blev över

som ett leende som aldrig besvarades

en mjuk kyss
som inte var värt besväret

som frusna fingertoppar
över falnande glöd
ett svagt minne av borttappade vantar

jag är
kvarlämnade fotspår i midvintersnö
ett avlägset ljud på väg bort

för en del bekant

men knappast värt att lägga på minnet

jag är

som gråstenen i din hand

den du släpper
när guldklimpens glans fångar ditt intresse

ratad och obetydlig
som ett frö i en ljummen vindpust

redan på väg bort

jag är ingen

jag är på det stora hela
knappt anad