ett brev i natten

till min kära...........

jag är ledsen att jag aldrig blev allt det där som du ville

du tyckte ju att jag bara fångade natten utan rum för dagen

och visst är det så att drömmar utan substans självdör min kära

visst fångade du vinden åt mig för en skälvande sekund

och visst blåste den igenom min varelse av kött o blod

men min egen längtan efter att inte bara fånga vinden

utan vara helt upptagen och fångad av den samme

drev mig vidare i mitt sökande

och här står jag nu ensam på livets estrad

applåderna har tystnat o ridån går strax ned

utanför råder mörkret

till och med "jobs-vänner" har lämnat lokalen

sanningshalten i deras omdömen o råd lämnar

jag åt evigheten

att dömas är att inte glömmas

man vet förstår du

när det är dax

kommer ihåg när vi satt där på 

vingars breddgrader och allt som kallas liv

fick plats mellan våra lekande själar

du skalade ett äpple i ett stycke och skalet

blev en metafor för vår kärlek

vi trodde på den då

att den övervinner allt

även om jag långt därinne visste

att du var det bästa som hänt mig

så måste jag erkänna för mig själv

att jag inte var det bästa för dig

den sanningen började smyga sig ut allt mer

vad tiden gick

och alla änglar i min ögonvrå dog sakta men säkert

i takt med att jag stötte bort minnet av dig till landet vanmakt

dit inga änglar går

ja dit där inga änglar går tog jag min tillflykt

det blev min boning mitt fäste min borg

men det var oxå där jag mognade och fördjupades

i segerrik helighet med insikt i skillnaden mellan 

gott och ont

ty även om inga änglar besökte mig så fick jag en dag besök

vi kan kalla honom "ordet"

han sa att han hört mina böner och att i stället för att sända

någon annan hade han själv bestämt att han själv skulle besöka mig

sent en natt började han tala till mig om maktfrihet

tidigare hade jag lärt känna det goda från det ondas fjärran avgrund

nu ville han "ordet" visa mig det onda från det godas fria höjd

men först ville han att jag skulle avsäga mig min maktfrihet

jag förstod ej vad han menade och i min förtvivlan att inte förstå

så blev hela mitt jag till ett kaos ett inferno av känslor

maktfrihet - maktfrihet - maktfrihet 

ordet ekade längst själens långa korridorer och efter all min

vanmakts kamp ropade  jag ut

jag ger mig -  jag ger upp - vad menar du?

då svarade han i den stilla susningens tecken

äntligen

det är det som är maktfrihet

att ge upp 

för att låta mitt liv fylla dig till bredden längden

höjden och djupet av hela din varelse

nu jag var fångad av honom

fri från makten att själv bestämma

fri i makten att gå dit han ville

fri att inte stå under slaveri

fri att vara en slav av kärlek

till andras frisättande

helt enkelt

maktfrihet

så min kära

jag förstår om du är besviken på mig för att jag inte blev allt

det som du ville att jag skulle bli

att jag i mitt mörker hittade ljuset som ledsagade mig fram

till sanningen som gjorde mig fri från makt 

men oxå fri från bitterhet 

bitterheten över att ha förlorat dig

förstår att du velat se mig kravlande ännu mer och att

jag i mitt krypande som den mask jag en gång var skulle

kommit till dig och bett dig rädda mig

men det hade inte varit kärlek min älskade

det hade varit makt

men inte kärlek

för sann kärlek sätter den andre fri

och det missade vi bägge

kanske jag ännu mer än du

förlåtelsens tidevarv är nu

och när du läst  detta brev så hoppas jag

och tror att du som jag är villig att lägga ned

alla vapen smidda av alla oförrätter du utsatts

för och bara ge upp  

låta dig som jag fångas av vinden och förstå att

du aldrig får den fatt om inte den får dig först

visst går ridån ned för denna världen

men den gå även upp inför en ny morgondag

jag kommer att sitta där vid vingars breddgrader  

 dit där alla änglar går 

där väntar jag på dig

kom och möt mig där

och låt oss glädjas över

att vi inte blev det vi ville 

utan det vi var ämnade till

att älska och förlåta

kom min kära 

jag väntar

nu är det dax.........

kb