Byggnaderna som vek sig över gatan
glaset som dansade i stadens discoljus
jag såg ned på alla små skärvor i flykt
hur de föll genom natten
osynliga bitar av smärta

ju mindre drömmar som ryms hos invånarna
desto mer ryms de på stadens väggar
enahanda, handla, det enda


papperssvalor och vita lakan
tomma gator så fulla av liv
jag brukade känna en längtan
efter försoning
där nåd ej fanns att nå

nu vet jag vad som rann mellan fingrarna
jag ser det segla ned mot gatan
funderar på att följa efter