de skar genom himlen
som pilar

fåglar ovanför industriområdet
så många
så plötsligt

står vid grinden, regnet faller hårt och lätt
håller händerna mot stålet, på landet
ingenstans
mina andetag skakar
håret luktar henna

vita pojkrygg som en spelplan jag stryker min näsa mot huden
det doftar av människa och arabiskt bröd
dina naglar är som månar på dina fingrar
jag tar en tugga av dig

gruset färgat svart av vätan från molnen bländande vita nu
stenarna trycker hårt mot fotsulan
men
är det sommar så är det sommar så är det sommar
blunda

du svär i mitt öra
och knyter ihop mina fingrar
bakom ryggen

jag faller på knä mot det hårda