Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

koordinatsystem

 

 

det känns konstigt i mina handleder

som om händerna lever

och det är något fel på min spegel

den visar ögonen på en människa som är hel

 

den har fel

 

såret på min underarm

för mycket lutandes ut mot min fönsterkarm

sista natten

 

allt har en tendens att bli som jag inte vill

jag lutar mig ut genom fönstret

andas bara en gång till

 

tänker på hur det skulle vara att klättra ner

hoppa ner

eller bara falla

kan inte sluta men så

tänker väl alla

 

allt som jag vill berätta

för jag inbillar mig att du kanske vill lyssna

men jag stänger av mig själv och

lovar mig ett ohållbart löfte

om ett liv i tystnad

 

men

du ringde och sa

du, kan vi inte dra ett streck över det här

 

och jag undrar hur jävla många streck som ska dras

 

innan det blir bra

 

 

 

 

 




Fri vers av obscura
Läst 596 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2010-03-04 16:11



Bookmark and Share


  Patrik Englund VIP
oj oj oj oj oj vad bra
2010-04-25

  Carsten
Nej, alla tänker inte så. Och alla har inte varit med om det som du varit. Men jag har det. Och ävenså jag befinner mig i ett slags fängslande, styrande och trångt koordinatsystem, som bara undantagsvis kan kännas som en falsk frihet, eftersom jag då uppfattar att jag själv inte behöver "göra något". En i många bemärkelser stark text således. Dessutom med en flyhänt diktion och ett personligt idiom. Jag uppskattar den mycket!

Må gott;

Carsten
2010-03-05

    tehdog
rubriken gjorde mig knäsvag efter att ha läst texten. (Jag sitter ju i och för sig ned, men om den gjorde mig någonting så gjorde den mig knäsvag.)
2010-03-04
  > Nästa text
< Föregående

obscura