Gardinerna i fönstret,
släpper in en strimma ljus
på stolen där i hörnet,
ligger kjolen och din blus

En dammtuss liksom svävar,
längs med dörrens nedre list
följer med min blick,
konturen av din höft

Och jag känner hur jag längtar,
tillbaks till det som vá
till visionens varma vindar,
till skapandets oas

Jag försöker att förklara,
och du nickar för dig själv
du säger du förstår,
att du känner liksom jag

Men att tiden den är evig,
det är vi som sätter stopp
att allt kan bli som då,
om vi bestämmer oss förstås

Ja du dansade en gång
på en lina stark som stål
som förvandlats till den
sköra tråden du nu dansar på

Men jag lutar mig tillbaka,
din andedräkt är varm
sen lyfter vi tillsammans,
långt från tanke och förstånd

Tider av gemenskap,
erotik och sensualism
kan krossas likt ett vinglas,
slås sönder i ett rus

Hur tänkte du just då
när du stod där vid rouletten?
Insatsen var hög,
oddsen dom var små

Kände du en kick
av spelets inre lag?
Och när allting sen var över,
vad tänkte du just då?

Men du ger mig inga svar,
bara kryper tätt intill
Känslan från din hud,
sprider sig till mig