Att vänja sig vid tanken
att allt slutligen vilar
och byter fysisk form
är inte oproblematiskt
när jaget inte får följa med.

Den slutgiltiga upplösningen
i jordens bearbetande famn
föder visserligen något nytt,
men det är inte jag.

Alla bildrika löften
från både höger och vänster
är inget annat än
välformulerade spekulationer
och önsketänkande.

Den mörka stranden
lägger sin hand
över stundens tilltro,
vågorna har inget slut
inom en begripbar framtid.

Tången talar sitt tydliga språk,
uppspolad på den våta sanden.