Första gången jag såg dig, såg jag dig i ögonvrån.
Andra gången jag såg dig, började mina ögon se dig. Tredje gången vi träffades hade du bosatt dig i mitt hjärta.

Men nu…
hela min existens är i någon slags storm,
en storm som jag inte kan finna något skydd för, jag är alldeles naken.
Du har vänt upp och ner på alla mina värderingar, alla de sanningar om livet jag hittat. Jag hade ju hittat dem! Jag visste var jag stod, jag visste vad jag vill och framför allt: jag var nöjd med det. Så kom du.

Din närhet gör ont. Har trott jag levt i kärleken. Vet inte vad detta är, men jag har hört att kärlek gör ont. Då är det här kärlek. Den kärlek jag haft förut har bara varit mild och god.
Du är i mig alltid. Det svider och värker, mitt intellekt har kommit på villovägar, mitt sunda förnuft har irrat sig iväg på någon slingrig stig. Mina fötter som stått stadigt på jorden når inte längre ner till marken. Jag, som alltid varit den som smålett ironiskt åt folk som följt sina drömmar.

Jag kan känna hur blodet i min kropp rusar, säkert i närmast chock. Vad är det som händer, det blod som stilla lugnt flutit i sina ådror försöker nu komma ut ur min kropp.
Jag vilar skönt i min säng och drömmer mina drömmar och vill vara kvar tills drömmen blir sann. Har känt dina armar hårt hållandes om mig. Har känt din andedräkt i min nacke och känt din doft. För att sedan vakna upp med doften kvar i rummet. Så verkligt, trots att det aldrig hänt.

Att du säkert lever ditt liv, obemärkt av att hela jordklotet ändrat håll, gör så ont. Hur kan du inte känna likadant? När dina ögon möter mina och stannar där så länge som de alltid gör. Är det bara något du gör med vem som helst? Ser du inte att du satt hela mitt liv på vänteläge? Att jag inte längre kan andas.

Det här är så svårt för mig att jag hellre är utan dig vandrandes på min väg, än att jag tyst ska fortsätta mitt gamla liv. Det liv jag ändå aldrig kan komma tillbaka till. Jag måste få berätta för dig, även om jag vet att jag då sätter hela vår vänskap som insats. Oddsen vet jag inget om. Jag kan ha misstolkat allt. Jag kan ha förskönat allt. Jag kan ha sett allt genom min egen viljas ögon. Men jag kan inte leva med mig själv om jag låtsats som ingenting. För någon som du, kommer aldrig att komma i min väg någonsin igen.

Du har röjt en hemlighet om mig som jag själv aldrig ens vetat om. Alla mina drömmar jag skrattat åt. De är min verklighet nu. Känslorna från drömmen är här. Kan verkligheten vara så vacker?

Nu väntar jag bara på dig - sedan är drömmen sann.