knivarna i din bröstkorg
knivarna i din bröstkorg har börjat ruttna rosta



i bussen sitter jag vaken
i bussen sitter jag vaken tills jag somnar med ansiktet mot din högra axelhylla



när jag vaknar pryds mitt ansikte med ett rött märke från din hyllaxel







barnen går ute
barnen går ute bland minor och plockpotatis



jag sitter
jag sitter med en kavaj som täcker kroppen och en väldigt liten del av bröstkorgen blottas
jag blottar min bröstkorg och den är min sköld
järnsköld



timmarna som knivar med rost på bladen
hela bladen täcks med rost
som tidig nysnö blytung och en doft av kattpiss




i bussen
människorna har inga ansikten och jag letar efter min sritpenna
jag letar efter min spritpenna när jag hittar den skriver jag


allt är nonsens förutom jag




jag går av bussen och höstmörkret som är en vässad käft står utanför
den har väntat i timmar på att få tugga på mig
att få tugga på mina mjuka stinkande inälvor



handen leder ström
till hjärtat




barnen går utanför i ett dike och dom skriker och har burkpotatis i händerna i nävarna


jag reser till berlin söder om muren till hamnstaden
jag reser till berlin fortare än någon annan



i afrika
bor lejon och elefanter och en afrikanjord
i afrika trängs man mest hela tiden



i berlin jag sitter på en mackbar och äter rostad fisk
i berlin sitter jag eländig med järnhandskar på händerna



du skriver ett vykort
du skriver ett vykort med darrig handstil:


barnen går ute
barnen går ute bland minor och plockpotatis