Iskall som ingen annan man,
i en stad där allt som är mörkt kommer fram.
Ett ensamt barn som kickar heroin,
i en stilla önskan om att bara få somna in.
Där olyckliga mödrar försöker glömma var dag,
lever så gott det går på socialens bidrag.
Där sprang vi för att stå still,
och slogs för att få ligga tätt intill.

Under den mörkaste delen av natten,
var vi en eld omringat av vatten.
Jag dansade i en rysk roulett utan sång,
medveten om att du skulle bli min undergång.
Försöker finna glömskan som lindrar varje andetag,
men viskar ut en svag önskan att få komma ihåg det som var du och jag.